ÖVER MEDEL
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” Få svenska böcker har en lika minnesvärd och citerad inledning som August Strindbergs ”Hemsöborna” från 1887. De första styckena är en kunnig, själfull beskrivning av naturen och livet i Stockholms skärgård och den här miniserien följer det spåret troget, där Ulf Palmes berättarröst blir den tydligaste länken till Strindbergs text. Det är den bästa filmatiseringen av ”Hemsöborna” och en framstående del av svensk tv-historia.
Når framgångar på Hemsö
Fastlänningen Carlsson (Allan Edwall) kommer till Hemsö i skärgården där han ska hjälpa madam Flod (Sif Ruud) med lantbruket. Hon miste sin man för en tid sedan och sonen Gusten (Sven Wollter) räcker inte till för allt arbete som behöver göras. Det skär sig snabbt mellan honom och Carlsson. Fastlänningen är självsäker och gör ett starkt intryck på öns matriark, men Gusten tycker att han är högfärdig och avfärdar flera av Carlssons idéer.
Men tiden går och Carlsson når framgångar på Hemsö. Ett av hans infall är att hyra ut ett av husen på ön till en professorsfamilj under sommaren. Det ger stadiga inkomster och Carlsson befäster sin ställning i hushållet. Madam Flod har ett gott öga till honom, men han har svårt att hålla sina lidelser i schack…
Ville bli populär i Sverige igen
Enligt Olof Lagercrantz, som låg bakom en biografi om Strindberg, skrevs ”Hemsöborna” för att tjäna snabba cash och för att Strindberg ville bli populär i Sverige igen. Flera år tidigare hade han lämnat sitt hemland, men kom ihåg sina barndoms somrar på Kymmendö och lät sig inspireras av de minnena medan han skrev boken i Tyskland. Han baserade sina karaktärer på verkliga personer som bodde på ön och mycket riktigt blev det en framgång, hans mest folkliga verk.
”Hemsöborna” blev inledningen på flera skickliga filmatiseringar av andra författares verk.
Romanen filmades första gången redan 1919, sevärda versioner kom även 1944 och 1955, men den mest folkkära tolkningen är den här miniserien som även blev betydelsefull i regissören Bengt Lagerkvists karriär. Han hade redan då gjort sig ett namn som konstnärlig ledare vid Sveriges Televisions teateravdelning och hade filmat flera av sin far Pärs verk för tv, inte minst ”Bödeln” som hade premiär 1965. Men ”Hemsöborna” blev inledningen på flera skickliga filmatiseringar av andra författares verk. Liksom boken följer vi livet på Hemsö (så klart inspelat på Kymmendö) genom årstiderna och Bertil Wiktorssons svartvita foto är en utsökt del av dramat, från den lustfyllda sommarens festligheter, då Carlsson förälskar sig i stadsflickan Ida, till den bistra vinterns slutliga uppgörelser ute på isarna. Herbert Grevenius manus håller sig nära Strindbergs färgstarka skärgårdsspråk; dialogen får liv med hjälp av en perfekt rollista.
Edwall och Ruud gör några av sina främsta insatser som den skrävlande Carlsson, bredbent, äregirig och övertygad om sin egen förträfflighet, och madam Flod som vill ha en trygg karl vid sin sida men saknar förmåga att inse faran med Carlsson förrän det är alldeles för sent. Edvin Adolphson är rolig som den försupne pastorn; Wollter och Hilding Gavle utmärkta som den ungdomligt envise Gusten och den kacklande krumeluren Rundqvist som tolereras på Hemsögården.
2007 gjorde Krister Claesson scenfars av ”Hemsöborna” på Vallarnas friluftsteater. Varför inte? Strindbergs roman hade i sig mycket humor, något som förvaltades väl även i Lagerkvists miniserie; Carlsson är en figur med mycket mörker som även lockar till skratt. 1966 års Hemsöborna var lika stark i sina komiska stunder som i tragiken och ett tidigt svenskt exempel på hur tv-dramatik kunde tävla med det bästa som visades på biografer.
Hemsöborna 1966-Sverige. 201 min. Svartvit. Regi: Bengt Lagerkvist. Manus: Herbert Grevenius. Bok: August Strindberg. Foto: Bertil Wiktorsson. I rollerna: Allan Edwall (Carlsson), Sif Ruud (Madam Flod), Sven Wollter (Gusten Flod), Hilding Gavle, Håkan Serner, Anna Schönberg, Edvin Adolphson, Julia Cæsar. Berättare: Ulf Palme.
Trivia: Visad i antingen sju eller tre avsnitt. Boken har sedermera även blivit opera och scenpjäs.
Sista ordet: “Jag tycker mycket om Madam Flod. Hon är ett rakryggat, rekorderligt fruntimmer som är underbar att spela. Man ska inte klandra henne för att hon blev kär i den där Carlsson […] Jag är väl en aning besviken över att några episoder från boken inte kommer med i serien. Till exempel när Madam Flod och Carlsson skulle åka och ta ut lysning. Båten var trång och Carlsson skulle absolut ha med en tjärtunna, då blev Madam Flod rasande och skällde ut Carlsson.” (Ruud, Aftonbladet)