En rar, gripande dokumentär som effektivt knyter an till hur vi har lärt känna Filip Hammar och hans familj genom åren, i olika tv-projekt. Här ligger fokuset på hans relation till pappa Lars, som har magrat och blivit håglös under åren efter pensionen.

Det plågar Filip, som minns familjens semestrar till franska kusten under 80-talet. Tillsammans med Fredrik Wikingsson tar han med sig Lars på en sista resa ner på kontinenten. Manipulation blir ett viktigt tema, då Filip gör allt för att återskapa barndomsminnen, utan att Lars är medveten om hur galet långt han går.

En ganska hårt regisserad film där utgången känns given från start, men roligt och berörande blir det, avväpnande tragikomisk i skildringen av åldrandet.

2024-Sverige. 90 min. Färg. Regi, manus: Filip Hammar, Fredrik Wikingsson. 

Sista ordet: “När Lars ramlar i Malmö och man ser hans blåa armbåge. Det hade inte hänt om vi inte dragit med honom på den här resan. Då har man dåligt samvete, men samtidigt – när han är där nere i Frankrike ångrar han inte att han hängde med. Det är skitsvårt. Hur mycket ska man pusha någon? Jag förstår att det här är lite på gränsen. Men det är ingen dödskamp man följer. Jag tycker att vi tar hand om det hyfsat.” (Wikingsson, King)