Doktor Glas (Georg Rydeberg) känner stor sympati för en av sina patienter, Helga Gregorius (Irma Christenson), som är gift med en mycket äldre, obehaglig pastor (Rune Carlsten); Glas börjar fantisera om mord…

Mitt bland alla fåniga beredskapsrullar kom den här vuxna, mörka filmen. Det är en tämligen rak filmatisering av Hjalmar Söderbergs mästerverk, men det duger fint när berättelsen är så stark och skådespelarna så fina. Filmen har ett bra tempo, även om regissören kanske kunde ha utnyttjat Stockholmsmiljöerna mer.

Rydeberg är intensiv i sitt smått stillsamma spel som den själsligt skadade Glas, och Carlsten är också sevärd som Gregorius.

1942-Sverige. 89 min. Svartvit. Regi: Rune Carlsten. Manus: Rune Carlsten, Torsten Lundqvist, Lars Tessing. Bok: Hjalmar Söderberg. Foto: Karl-Erik Alberts. I rollerna: Georg Rydeberg (Doktor Glas), Irma Christenson (Helga Gregorius), Rune Carlsten (Pastor Gregorius), Hilda Borgström, Gösta Cederlund, Gabriel Alw. 

Trivia: Boken filmades även i Danmark 1968 och i Sverige igen 2026.

Sista ordet: “Jag har i flera år sysselsatt mig med planerna på denna min framlidne svärfars mest kända stockholmsgestalt. Under Hjalmar Söderbergs livstid var jag nere i Köpenhamn och vi lade gemensamt upp filmmanuskriptet till Doktor Glas. ‘Hjalle’, som vi kallade författaren, var mycket intresserad. De problem som tagits upp till behandling äro ju evigt aktuella och rätten att döda har alltid sysselsatt människornas fantasi. Förresten har både tyska och franska filmer behandlat detta problem”. (Carlsten, Aftonbladet)